Vilse i pannkakan

Det har varit riktigt råkallt senaste dagarna och i morse singlade det till och med ner några snöflingor utanför köksfönstret när jag satt och åt frukost. Men det är väl som vanligt; april brukar bjuda på både kyla och värme även om åtminstone jag mentalt sätt redan är inställd på att det ska vara vår och därmed lite varmare. Men nu verkar det i alla fall som vädret ska bli bättre i helgen och det känns ju bra.

Har faktiskt redan tränat, eftersom jag hade ett möte som slutade redan klockan tre men det ändå inte kändes som det var någon idé att ta sig tillbaka till jobbet för en knapp timmes jobb. Åkte istället till gymmet - efter en liten omväg: hoppade idag på fel tåg och hamnade i Solna centrum innan jag upptäckte att jag var på väg mot Akalla istället för Hjulsta… - och körde ett 50-minuterspass. Tänkte istället sitta en timme nu och göra lite jobbgrejer innan jag sätter på matchen.

Pinsamt...

Jag brukar alltid släpa med mig träningsväskan även om jag är ombytt, men i morse när jag skulle cykla till yogan tyckte jag att det räckte med att stoppa vattenflaskan och svetthandduken i cykelkorgen och gymkortet i fickan. Väl på gymmet insåg jag att jag hade glömt hänglåset till omklädningsskåpet. Hade inte ens plånboken med, men fick låna lås i receptionen gratis. Efter passet så fick jag inte upp låset. Gick ut i receptionen och fick även tjejen där att testa, men inte heller hon fick upp låset. Jag började känna mig lätt stressad över att mina ytterkläder, skor, strumpor, cykel- och lägenhetsnyckel låg inlåsta i skåpet, men framförallt för att jag skulle på ett seminarium kl. 12 och klockan började närma sig elva. Och där stod jag oduschad och hade minst en kvart, tjugo minuter på cykel innan jag skulle vara hemma... Efter mycket letande hittar receptionisten en bultsax och vi får upp låset. Då visar det sig att det är fel skåp...!!! Jag ville bara sjunka genom golvet. "Mitt" skåp var två skåp längre ner i raden och till det hänglåset fungerade förstås nyckeln mycket bättre... Eftersom jag hade bråttom hade jag inte heller tid att stanna kvar och be om ursäkt till den tjej vars skåp vi bröt upp så därför ber jag här - offentligt - om förlåtelse!!! Jag skäms som en gris!