När livet är skit

Livet är piss just nu. Skönt då att kunna stänga ute världen och tankarna en stund med ett yinyoga-pass. Idag 50 minuter med fokus på höfter. 

Vissa dagar borde man kanske inte träna

Sprang från jobbet klockan halvfem, för att hinna till gymmet och träna innan styrelsemötet klockan sju nu i kväll. Och just nu sitter jag och smular ner tangentbordet eftersom jag försöker blogga samtidigt som jag stoppar i mig en macka och yoghurt. Om en halvtimme måste jag ha duschat och bytt om för att hinna cykla till lokalen. Kommer säkert att hinna, men under hela tiden på löpbandet funderade jag vidare på jobbet. Jag ska till Stockholm i morgon och är på ett heldagsseminarium på fredag. Dessutom sitter vi i ledningsgruppen i ett heldagsmöte på måndag... Så jag var lite lätt stressad över att jag kanske missat att få iväg något viktigt mejl eller att jag hade glömt något underlag som jag tänkt sitta med på tåget i morgon. Något fokus på själva träningen blev det alltså inte och därför (?) gick det inte heller så bra. Och nu känner jag mig mest stressad över att få med mig rätt papper till mötet och vet att jag antagligen kommer att komma hem sent. Lite jobbigt att tåget går kl. 05.11 i morgon bitti...

Livet är inte alltid så kul

Jag har lite svårt att fokusera på träningen just nu. Har varken tid, ork eller lust när huvudet är fullt av helt andra saker. Men tog mig ändå ner till gymmet efter jobbet idag - bland kan det ju hjälpa när allt annat känns skit. Men det blev 45 minuter tragglande på löpbandet, utan att jag fick något ordentligt flyt.

Ännu en kass träningsvecka...:(

Får inte riktigt till träningen i höst. Hade stora planer på att dra igång med PT igen och verkligen satsa på löpningen. Men istället har jag varit småkrasslig, varit iväg på flera jobbresor med späckat schema, jobbat för mycket rent allmänt och dessutom har föreningen krävt sitt. Och däremellan kommer livet självt; nu senast var det en begravning i Västerås som gjorde att jag satt på tåget i torsdagskväll - varför har de inte träningsvagnar på tåg förresten?! Tänk att kunna springa på löpbandet medan man tittar ut över landskapet utanför - satt i bilen halva fredagen och även igår. Sedan var det 40-årsfest för en kompis igår kväll... Jag vet, man gör alltid ett val och just nu väljer jag bort träningen. Idag valde jag i alla fall att gå upp klockan åtta, lite lätt bakis, för att äta frukost i god tid innan yogan. Inte världens bästa förutsättningar, men efter allt stillasittande behövde jag verkligen töja ut min stela kropp.

Slut på semestern

Måndagmorgon och jag vaknade av väckarklockan klockan sju. Åt frukost och tog sedan cykeln och den packade träningsväskan till jobbet. Kom faktiskt ihåg både koden till dörren och inloggningsuppgifterna till datorn så jag undrade för en kort sekund om jag hade varit ledig tillräckligt länge - innan jag fastnade i mejlskörden. Halv fem cyklade jag till gymmet samtidigt som de första regndropparna började komma. Tillbringade 45 minuter på löpbandet innan jag cyklade hem i ösregnet. Duschade, bytte om och slängde i mig två mackor + hann med ett telefonsamtal till föräldrarna innan jag skulle vara på styrelsemöte klockan sju. Kom hem halv tio och konstaterade att vardagen hade börjat igen...

Idag kunde inte ens träningen få mig på andra tankar

I vanliga fall släpper alltid huvudvärken efter ett träningspass. Ibland släpper den till och med när jag öppnar dörren till gymmet! Men idag kunde inte ens ett roligt step-pass få min hjärna att stänga av. Det snurrade oavbrutet och jag kunde inte koncentrera mig på den nya koreografin ordentligt. Jag var inte där mentalt.

Ibland får man verkligen distans till saker och ting. Det här senaste dygnet har varit ett bra exempel på det.