Idag hade jag en sådan där härlig känsla i kroppen när det kändes som om jag skulle kunna springa i stort sätt hur långt som helst! Jag sprang i ett lugnt, jämt tempo och bara matade på utan att bli direkt trött eller flåsig. Valde dock att sluta efter 5 km och avsluta med en kvarts gång; ville behålla den fantastiska känslan samtidigt som jag - oroväckande nog - kände av min gamla skada... Har haft småkänningar i mitt vänstra smalben den senaste månaden, men tänkt att det varit benhinnorna som blivit lite ansträngda av den ökade löpdosen. Fast idag insåg jag att jag antagligen bara stuckit huvudet i sanden, för smärtan var precis som när jag började få min stressfraktur... :( Men nu ska jag vila från löpningen ett par dagar och se hur det känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar