Som träningspass betraktat skulle man kanske kunna vara nöjd; jag svettades och fick upp pulsen. Men som yogapass; nej. Vikarie på passet idag. En kille som mest brukar köra box och VIPR. Han är även PT och en av dem som funnits på gymmet i city sedan jag började träna där (och antagligen långt innan dess). Han är en sådan där person som gillar att skrika högt på sina kunder och en hel del gillar hans högljudda peppande - det är ofta fullt på hans pass. Mig lockar det däremot inte och jag har medvetet aldrig gått på hans pass. Blev därför lite ställd när jag såg att han stod i dörren och släppte in idag. Men tänkte samtidigt "man ska inte ha några fördomar". Passet började bra, men ganska snart så blev yogapositionerna bara tekniska ställningar och där styrkan och prestationen prioriterades. Helt tvärtemot förra veckans ahimsa-tema! Har haft andra yogaledare som har kört tufft och där svetten har runnit, men där fokus hela tiden har varit flödet och yogan "själ".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar