Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men: jag älskar verkligen min träning! Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan den. Känslan i kroppen efter ett tungt och svettigt styrketräningspass - där alla muskler är helt tömda på energi - är bara så skön! Delvis tror jag att det beror på att jag har ett så stillasittande jobb där jag mest använder hjärnan. Men jag tror också att jag hittat en liten tävlingsmänniska i mig... Så när jag upptäcker att jag blir starkare, orkar mer och får bättre kondition nöjer jag mig inte med det utan vill bli ännu starkare, orka lite till och få ännu bättre kondition.
Idag körde jag ett pass med min PT. Efter uppvärmning på cykel, armhävningar och latsdrag började vi själva passet med med chins och dips idag. Detta för att se om det skulle göra skillnad i hur mycket jag orkade. Och det gjorde skillnad! Körde även "bulgaren" och "finnen" (var kommer alla dessa fåniga namn ifrån?!?), utfall med medicinboll och stång, ett par övningar för magen på boll + plankan och till sist axelpress, triceps och biceps med stång. Totalt 1 timme och en kvart blev det.
Planlöst i Gubbklubben
2 dagar sedan
Inlägg
1 kommentar:
Det är underbart när man kan älska att träna! Ibland kan det ju kännas motigt och jobbigt men för det mesta är det en njutning...
Förstår vad du menar med att det är så skönt att tömma och att verkligen ge allt.
Förstår att det är många som skakar på huvudet och tänker, varför då?
Tänkte själv så för några år sedan.
Skicka en kommentar