En bland 21 000

Jag kom runt! Det blev ingen tid att skryta med, men jag orkade åtminstone jogga Tjejmilen igår och benet höll. Trots att jag innan loppet sagt till alla att "jag är nöjd bara jag kommer runt" så är ju det inte riktigt sant... För mig själv var målet 6.30-6.40 per kilometer och jag tyckte att det var en rimlig målsättning. Speciellt efter de första 5 km när jag kände mig pigg och funderade på att öka farten. Men jag överskattade helt klart min kondition. Jag har ju löptränat väldigt lite det senaste året p.g.a. min svårläkta stressfraktur och det var väl just det att jag inte sprungit så mycket som gjorde att det inte riktigt gick så bra som jag hade hoppats. Ca 71 minuter tog det istället. Och jag kan inte skylla på att det var för trångt. Jag hamnade ganska långt fram i den startgruppen jag bestämt mig för att springa i, så jag slapp mycket av det zickzackande som jag var inställd på. Och de allra flesta som gick höll till höger, så det blev inte heller något problem - inte ens vid vätskekontrollerna.

Blev väldigt imponerad av organisationen; allt flöt på bra - trots 21 000 startande! Så vem vet; det kanske blir Tjejmilen fler gånger. Nu har jag ju dessutom en tid att förbättra. Men innan jag överhuvudtaget funderar på något lopp igen måste jag kolla upp mitt ben. För visst höll benet i den mån att jag inte behövde bryta, men jag är öm på precis samma ställe som sist och jag känner av det för varje löpsteg jag tar. Smärtan är helt klart överkomlig, men jag är rädd att jag trots allt slagit upp stressfrakturen igen. Har ju haft det på känn länge, men kört med strutsbeteendet och skjutit det framför mig tills loppet var sprunget... Får se hur klokt det var.