En regnig och blåsig seneftermiddag i november tog jag U-Bahnlinje 2 till ändhållplatsen för att träffa Hertha. Det visade sig att jag inte var ensam; det 48 000 andra där... Så jag fick snällt ställa mig i kö utanför hennes pampiga hem och sedan hålla mig på ganska långt avstånd från henne resten av dagen. Men det var kul att hänga med hennes vänner! De sjöng, hejade och viftade med sina blå-vita flaggor - trots att Hertha inte hade en av sina bättre dagar. Hon var lite seg och när festen varit igång i drygt en timme var det ganska många av vännerna som gick. Men de som var kvar fick uppleva att hon faktiskt ryckte upp sig mot slutet. Jag måste säga att jag blev lite besviken på Hertha, men hon har haft en tung höst. Det är bara att hoppas att hon mår lite bättre snart. Och vem vet; med sådana vänner är allt möjligt!
Planlöst i Gubbklubben
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar